Det här är ett svar i en diskussion om religion på bloggen Inkorrekt, där bloggaren Samuel bad mig komma med konkreta synpunkter på Krister Renards homosida Homosexualitet -- en naturlig yttring av människans sexualitet, eller...?.
Jag publicerar texten även här, eftersom Samuel ofta inte publicerar kommentarerna förrän han själv skrivit ett svar på dem.= = = = = =
2. Så ateismen är lika central i nazismen och stalinismen, som Gudstron var för de som gick i religionskrig, korståg och utför terrordåd i Guds namn. Well, man lär sig något nytt varje dag.
Återigen vill jag påpeka att ateismen inte är en grundval varpå nazismen och kommunismen vilar, utan en konsekvens av ideologiernas innehåll.
Menar du på allvar att man kan säga att de som mördades under Hitler och Stalin mördades i ateismens namn, på samma sätt som man kan säga att offren för häxprocesserna, korstågen och inkvisitionen mördades i Guds namn? Är det inte att reducera nazismen och kommunismen på ett ganska märkligt sätt?
3. Så det var antalet argument som var problemet? Jag reducerade mig till två exempel, eftersom saken låg utanför ämnet för just den här diskussionen, men visst kan jag räkna upp fler. Som jag skrev är hemsidan något av en sammanfattning av det antigayretorik handlar om, så det finns åtskilligt att skopa ur.
I. Han påstår att Ecce Homo-utställningen framställde Jesus som homosexuell. En vanlig ståndpunkt från kristna som vill förstärka konflikten mellan kristenheten och homosexuella.
II. Hela sajten är ett försök att medelst statistik, selektiv vetenskap och hisnande slutledningar misstänkliggöra och demonisera homosexuella och framförallt ifrågasätta deras lämplighet som föräldrar. Premissen för sådana uppställningar är att statistiska data för en grupp, ska ha någon betydelse för hur individer ur den gruppen skall bemötas och behandlas av samhället. Genom sina (felaktiga, se punkt VI.) hänvisningar till att homosexuella oftare skulle vara pedofiler än heterosexuella, menar han homoadoptioner är ett hot mot barnen, och att de skulle löpa större risk att bli utsatta för övergrepp. Även om det skulle stämma att homosexuella oftare är pedofiler, borde självfallet inte det spela någon roll för bedömningen av de individuella fallen.
Jämför med fördelningen av vita/svarta i de amerikanska fängelserna. 10 % av alla svarta mellan 25-29 år sitter i fängelse. Ska detta faktum spela någon roll för hur svarta 25-29-åringar ska bemötas i samhället? Ska lagstiftningen på något sätt ta hänsyn till detta? Skall det gå ut officiella rekommendationer från myndigheterna om att vita kvinnor inte bör kila stadigt med svarta män, eftersom risken är betydligt större att bli utsatt för eller indragen i brottslighet? ELLER, ska varje individ behandlas separat och bedömas utifrån samma premisser som alla andra?
Låt säga att det är större risk för barn att råka ut för aga i kristna familjer, eftersom Bibeln påbjuder och uppmuntrar det. Är det då hederligt att komma med statisitk som styrker detta, för att olämpliggöra kristna som adoptivföräldrar? Eller ska varje individ bedömas för sig, oavsett vilken grupp vederbörande råkar tillhöra?
III. Ett annat argument mot homosexuellas generella olämplighet som föräldrar är enligt Renard att homosexuella egentligen inte är intresserade av att leva i stabila relationer. De som vill det utgör undantagen, menar Renard. Därför är också partnerskapslagen meningslös, eftersom homosexuella egentligen inte är intresserade av sådant.
Självfallet finns det homosexuella som inte är intresserade av att leva i relationer. Singellivet är något som delvis har internaliserats inom den homosexuella subkulturen, eftersom samhället har tvingat dem till det. Men ska de som inte vill leva i relationer bestämma villkoren för det SOM VILL leva i relationer? Är det ANTALET som är intresserade av partnerskap som ska bestämma om lagen har existensberättigande? Handlar det inte om att de SOM VILL reglera sina relationer, ska ha möjligheten?
Ska det inte räcka med att EN enda muslim i Kabul ska vilja konvertera till kristendomen för att det borde kunna införas en lag som gör att han ska ha den möjligheten utan att få påföljder?
IV. Han citerar dr Paul Camerons tvivelaktiga forskning om att medellivslängden för homosexuella är 46 år. Hans metod är skrattretande, och kritiseras bland annat
här.
V. Som många andra antigaydebattörer stöder han sin argumentation på The Gay Report från 1979, som baserades på enkäter. Problemet är att de svarande inte på något sätt utgjorde ett statistiskt tillförlitligt underlag. Man kan säga att The Gay Report kan kritiseras på samma grunder som antigaydebattörerna brukar kritisera Kinsey-rapporten för. Urvalet är föga representativt. Författarna till The Gay Report understryker också att studien inte har vetenskapliga anspråk. Det brukar antigaydebattörerna bortse ifrån. Läs mer om The Gay Report
här.
VI. Renard använder dr
Kurt Freund för att styrka att homosexuella oftare är pedofiler, vilket också är vanligt i antigaysammanhang. Det är ett utmärkt exempel på att lyfta statistik ur i sitt sammanhang. Freunds slutsatser är INTE att homosexuella oftare är pedofiler. Jag skriver vidare om det
här.
VII. Renard använder sig av uttrycket "homosexuell livsstil", vilket är en högst inadekvat formulering, och som bara leder in i retoriska återvändsgränder. Homosexuell livsstil är ett paraplybegrepp för en mängd BETEENDEN, som antigaydebattörerna tillskriver homosexuella.
VIII. Detta var alltså några övergripande och några specifika punkter på vilka man kan kritisera Krister Renards texter om homosexualitet, han hanterande av vetenskap och statistik.
= = = =
Under punkt 4 hade jag här en kommentar på vad jag trodde var Samuels kommentarpubliceringspolicy, vilken visade sig vara felaktig och förhastad från min sida. Jag beklagar.